Week End: v. 11

Återigen ett något föresenat inlägg. Iband är det svårt att kombinera bloggskrivande och studier, speciellt i tentatider. Men ni får helt enkelt bear with me, som man säger västerut.

Mer gnäll om Cinemateket
Jag sitter med det nya Cinemateteketbladet i handen. Och jag vågar nu konstatera att det jag befarade i mitt förra inlägg stämmer. Cinemateket har blivit mer mainstream och struntar fullständigt i att visa mer svåråtkomlig film. vilket inte bör förväxlas med "svår" film.

De tre fyra serierna består av ett Kubrick-retrospektiv, ett Zetterling-retrospektiv, ett Deneuve-retrospektiv samt några filmer som går under rubriken "100 svenska filmer du måste se!". Jag vill börja med att understryka att jag anser det viktigt att se film på film på storduk. Men att köra tre retrospektiv av personer vars verk är (nästintill till fullo) representerade på DVD är fel väg att gå.

I tidningens ledare skriver Lova Hagfors följande om Mai Zetterling. "Flera av hennes filmer kan du bara se på duk, hos oss!". Om betoningen i denna mening ligger på "se" (och inte på "duk") så är detta en ren lögn. Fem av de sex filmer som Zetterling regisserat som visas under April finns på DVD. Älskande par, Flickorna och Nattlek har Sandrews gett ut under deras "Svenska Filmpärlor", och Amorosa är utgiven av samma bolag. Scrubbers finns utgiven av både Optimum och Anchor Bay och går alldeles utmärkt att importera. Och de två filmer som Zetterling skådespelade i finns båda utgivna på svensk DVD. Det vi har kvar att hurra över är Doktor Glas, som Cinemateket visade i vintras, samt kortfilmen The War Game, som jag tror inte finns att se på annat håll.

Ungefär samma visa kan vi tralla om Stanley Kubricks filmer. De större titlarna finns utgivna på svensk DVD, och de mindre (eller tidigare) måste importeras från utlandet. Detsamma kan sägas om de Deneuvefilmer som visas, och dessutom tror jag att Cinemateket visade ett retrospektiv med Deneuve förra året, men mitt minne kan spela mig ett spratt, och jag kan inte konfirmera detta eftersom jag inte började spara Cinemateketprogrammen förrän månaden efter Deneuve-serien förmodligen ägde rum.

Populär!
Vi får helt enkelt glädja oss med svenska stumfilmer, och de få svåråtkomliga filmerna som Cinemateket täpper luckorna med i deras numera tråkiga program.

Form vs. innehåll
På FLM-bloggen skriver Jonas Holmberg om att Erik Helmersson aktualiserat debatten om form kontra innehåll i sin recension av Ångrarna. Helmersson anser att svensk film ska fokusera på att berätta en stark historia, medan Holmberg vill se fler filmer av regissörer som vet att en films form bestämmer dess innehåll. Joan Didion slår huvudet på spiken när hon i artikeln Why I Write skriver, "to shift the structure of a sentence alters the meaning of that sentence, as definitely and inflexibly as the position of a camera alters the meaning of the object photographed".

Att detta inte är en självklarhet är ett universellt problem. Men här i Sverige tror jag att det dels bottnar i en, precis som Holmberg poängterar, manusbesatthet, men jag skulle även vilja skylla lite på DI, eftersom för dem "står berättelsen alltid i centrum". Är det bara en tillfällighet att nästan alla intressanta svenska filmer (som visas på biograf) kommer från västkusten? Dels är många filmarbetare skolade på DI, men så statuerar skolan också som exempel för mindre skolor.

Film på TV?
Filmkritik på tv är såklart är god idé. Man kan visa klipp, och tala om det man ser. Men denna idé har inte förvaltats särskilt väl. Oftast har man ofta valt att låta en recensent hålla ett tal inför kameran, vilket gjort det hela väldigt stelt, och dessutom gjort att själva kritiken kommit i skymundan för framträdandet av den. Filmkrönikan drogs med detta problem, som skulle kunnat haft sin lösning när Helena von Zweigbergk tog över, om hon nu hade varit en duktig kritiker, och förstått att det var Filmkrönikan och inte Söndagsöppet hon arbetade med.

Varför talar jag nu om detta? Jo, jag fick precis nys om att det amerikanska programmet At the Movies kommer att läggas ned i höst. Just när man bytt ut programledarna till två riktiga kritiker. Typiskt va?

AK 100
I förrgår skulle Akira Kurosawa fyllt 100 år, om han fortfarande hade varit vid liv. TheAlanSmithees hedrar den gamla mästaren i efterskott genom att minst en av oss bänkar oss framför televisionsapparaten och ser Den Vilda Flykten, som SVT visar 22:45.