En del filmer man ser har man inte hört talas om innan ens sinnen tar in dem, oftast är de dåliga men ibland, vid ett fåtal nogräknade tillfällen, överraskar de. Ett exempel på en film som gjorde mig exceptionellt glad var Election av Alexander Payne. Redan i dess öppning började jag ana att detta kunde vara en av dessa sällsynta stunder när en ny favorit dök upp från ingenstans och krossade det mesta i sin genre.
Reese Witherspoon är helt perfekt för rollen som den vidriga besserwissern, Tracy Flick, som gör allt för att bli elevrådsordförande och komma in på ett bra universitet där folk äntligen kommer förstå henne. Valet att lyfta fram Tracy, den duktiga och nördiga eleven, som den onda var minst sagt oväntat. Jim McAllisters (Matthew Broderick) bästa vän i filmen, Dave Novotny (Mark Harelik), får sparken från sin lärartjänst för att han vid otaliga tillfällen har haft sex med Tracy. Mark Helik spelar för övrigt rollen som chef för forskarinstitutionen i Big Bang Theory. Efter den filmen håller jag alltid ett öga på vad Matthew Broderick och Alexander Payne har i kikaren och de har nästan aldrig svikit mig. På köpet kom också en nyvunnen respekt för Reese Witherspoon.
Igår natt satte jag på den nya indiekomedin Weather Girl, hoppades att den skulle vara bättre än jag trodde. Öppningen var fenomenal och jag nästan rös av lycka över chansen att jag hade hittat en oslipad diamant. För er som sett alla avsnitt av CSI och nu gått över till NCIS kan jag med glädje avslöja att Mark Harmon har en hyfsta stor roll i Weather Girl. Han spelar nyhetsankaret Dale, en ytlig och själlös karriärist med en total avsaknad av empati. Öppningsscenen är grymt bra, kameran hoppar mellan olika skeenden på tevestationen i sökandet efter den frånvarande vädertjejen. En assistent kommer fram till Dale för att fråga om han kan tänkas veta var hon är. Helt plötslig framstår Mark Harmon som en stjärna, inte bara som en före detta ”man of the year” som nu blivit för gammal för att spela söt i diverse simpla komedier. Han ser ut och för sig som en blandning av Alec Baldwins karaktär Blake i Glengarry Glen Ross och Tom Cruise roll som den negligerade sonen Frank T.J. Mackey i Magnolia. Som om han vore Blakes bror och Mackey vore hans son, psykiskt förstörda nästintill oigenkännbarhet av den hårda värld vi lever i, det samhälle som gladeligen tuggar i sig de rättframma och spottar ut dem som fega vrak utan ett uns medkänsla eller mänsklig förståelse.
Efter den galet starka öppningen går det dock snabbt neråt, storyn är ointressant och huvudkaraktärerna oengagerande. Filmens behållning blir dock alla de karaktärer runt omkring huvudstoryn, en fest för oss teveälskare. Som nyhetsprogrammets producent ser vi Lucas Fleischer som tidigare spelat Veronika Mars pappa. Kaitlin Olson, Dee i It’s Always Sunny in Philadelphia och Larry Davids frus syster i Curb Your Enthusiasm, är ett alkoholiserat nyhetsankare på dekis. Jon Cryer, Alan i Two and a Half Men, spelar samma roll som i serien fast med pengar (även med pengar har han ingen förmåga att ragga på tjejer, han blir bara ännu lite äckligare, något han måste dölja i serien på grund av hans pengasituation) och slutligen även den alltid lika roliga Jane Lynch, lesbisk hundtränare i Best in Show, servitör i Party Down och maskulin idrottslärare i den sunkiga serien Glee.
Det blev då inte mer än en stereotypisk romantisk komedi men hoppet lever kvar, jag förtsätter leta efter nästa Election med en oavbrutet jovialisk inställning.
/Jonas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar