Efter att ha följt Monk, USAs tolkning av den gamla brittiska allvetande deckaren, i åtta säsonger har det nu kommit till sitt slut. Adrians kamp mot baciller, stökighet, sprickor i gatan och annat farligt vårt samhälle innefattar har varit härlig att uppleva. Hans många och diversifierade psykosomatiska konstigheter har fått mina att kännas obetydliga i jämförelse. På sin höjd yttrar sig mina störningar eller ticks som hetsiga blinkningar.
Att han fann sin frus mördare var väl kul men längtan efter att veta vem som begått det hemska mordet var ingenting jämfört med den längtan som nu infinner sig när han inte längre kommer enzymera de annars tomma fredagskvällarna på amerikansk teve, speciellt när även Dollhouse nu försvinner.
Alla har väl någon gång drömt om att vara bäst på något och det är vad Adrian är, han är bäst på att lösa mordgåtor och suverän på att stoltsera och paradera sin skicklighet framför de mindre värdiga. Det behövs fler omnipotenta översittare i tevetablån, hej då Monk.
/ Jonas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar