En av världens bästa filmskapare har avlidit. Eric Rohmer började sin karriär som författare och litteraturvetare innan han började skriva filmkritik för Les Cahiers du Cinéma och andra publikationer, i vilka han insiktsfullt kämpade för att filmen skulle ses som en lika värdig konstform som litteraturen eller målningen.
Rohmer var lite äldre än Truffuat och Godard. Hans tidiga filmer visar inga tecken på det. Men filmerna från och med La Collectionnuese visar en skarp vishet och en patina som inte skulle kunna komma från någon ung cinefilsprätt.
Det stora med Rohmer var att han, trots att han redan var "gammal" på sextiotalet, alltid var absolut modern och han var inte rädd att testa ny teknik. Hans användning av blue-screen och digital filmteknik i den underskattade The Lady and the Duke är så mycket påhittigare än något som skulle kunna komma från regissörer som George Lucas eller James Cameron. Se bara bildrutan nedan ur The Lady and the Duke.
Rohmers första film Le Signe du Lion är en neorealistisk berättelse om Paris svarta hål. Men fattigdom var inte Rohmers ämne. Hans bästa filmer utspelas i borgerliga/småborgerliga hem där han kunde genomföra små karaktärsstudier. Och med väldigt små medel (Rohmer behövde aldrig använda hippa trick eller gap och skrik) berättar han berättelser om den moderna människan.
vila i frid du odiskutable genikum
SvaraRadera