Denna kväll har jag suttit på min kammare och strökollat på den Holländska Bresson-dokumentären De Weg naar Bresson, en trivsam liten film om världens bästa man (näst efter Monk). Den sista scenen, och motivationen för denna omotiverade bloggpost, var av närmast ikonisk kraft. Ut från cannesfestivalens scen går Bresson och Tarkovskij i armkrok. Denna printscreenade vlc-bild borde vara lika känd som IQ-medias logga där Einstein räcker ut sin vårtiga tunga. Eller den där nixon dricker en kopp riktigt gott kaffe. Eller när soldaterna reser flaggan vid Iwo Jima. Eller när Hitler gör segertecknet och dansar charleston under triumfbågen.Appropå tråkiga nazi-skämt såg jag Brüno tidigare idag. Ett film som både var rolig och tråkig. En av glädjeämnena var att det visades fler pittar än pattar, något som är få filmer förunnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar