Såg just både Hemligheten och Drottningen och jag på det underbara SVTPlay. Enda nackdelen med Play är stressen som hela tiden uppstår när man vet att det finns en så enorm mängd bra program att titta på men så lite tid. Ibland ligger en dokumentär bara uppe i några dagar och ibland upp till en månad. Stress! Det är så galet bra program och jag skulle vilja se så gott som alla dokumentärer, jag bryr mig inte om det är natur, politik, samhälle, jag vill se allt de erbjuder.
Hemligheten har jag läst och hört om tidigare eftersom den visades på Stockholms filmfestival. Den var absolut inte så bra som en del människor har sagt, men å andra sidan var en del av hyllarna antingen släkt med en av filmskaparna eller jobbade på filmfestivalen, så det finns risk för jäv… Hursomhelst gillade jag ämnet men tyckte kanske att den var lite väl ytlig. Det skulle varit intressant att höra mer om hur broderns död påverkade Pontus pappa, Carl-Ivar Nilsson. Filmen ville delvis visa vilket hårt och svårt liv Carl-Ivar hade levt men när den var slut kändes det lite tomt och kanske en aning platt, men snyggt.
Drottningen och jag hade, även om den skildrade avrättningar och förtryck, en liknande utgångspunkt som Hemligheten. Både Farah och Nahid har levt hårda liv, visst har drottningens man haft del i att Nahids liv har varit svårt men icke desto mindre har de båda levt ett hårt liv. Det var fint i slutet när de båda, utan att ha planerat eller väntat sig det, upptäcker att de har blivit vänner som ömsesidigt tycker om varandra trots deras olikheter. Det som förenar dem är deras gemensamma dröm att en gång få åka tillbaka till Iran, ett Iran som har blivit demokratiskt och mänskligt.
Utanförskap och död är ämnen som är svåra att skildra på ett sätt som berör, men när det görs bra kan ångesten komma krypande över en och påminna om det faktum att döden ständigt väntar utanför din dörr, det läskiga är bara att man aldrig vet när han ska kliva på. I Drottningen och jag skildras de bägge på ett utomordentligt sätt och ändå reser man sig ur soffan med ett leende, som kommer av vetskapen om att även om jag kommer dö så finns det hopp för mänskligheten, godheten kommer någon gång att besegra det onda.
/Jonas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar