Ingen lär väl ha undgått att jag snart inte längre kommer att vara i bland oss.
I morgon (Mån) bär det nämligen av till Indialand tillsammans med Johannes Hagman som ni kanske inte trodde fanns. Denna blogg lämnar jag till sitt öde, men lovar att återvända om jag själv återvänder.
Om ni mot förmodan skulle känna en saknad efter mig någon gång när jag är borta kan ni alltid gå in på min myspace-sida och höra min sjönsjungande stämma.
Slutligen vill jag instämma i Jonas kråksång och säga att "Where the wild things are" är ett sant mästerverk. En film dess like du inte lär återskåda de kommande trettio åren. En modern klassiker och milstolpe. Ömsint och varsam, hårdhänt och våldsam. Tänk om tiotalets första film ska bli den första jag såg?
Farväl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar