Televisionslista 2009

Jag såg att Kjell på Weird science hade gjort en lista över 2009 års bästa serier och tänkte ge mig på ett försök, speciellt då jag tyckte att den listan hade sina fläckar och fallerade rejält på en punkt. Är det någon annan än jag som tänker på Genesarets sjö när man hör Kjells namn (namnen är ju så lika)?

Årets bästa förklädnad

Abed, Community, för sin DJ:ande Batman. Pris för lång och trogen tjänst i samma kategori får Charlie, It’s Always Sunny in Philadelphia, för Greenman

Årets längsta svacka

Hela gänget i 30 Rock. När ska de skärpa till sig och göra en hel bra säsong igen? Det räcker inte med ett bra öppnings- och avslutningsavsnitt.

Årets mest vårdslösa hantering av ett motorfordon

En kvinnlig sekreterare, Mad Men, som på kontoret, på pickalurven kapade av sin nya chefs tå med en motordriven gräsklippare. Hoppas hon skickade ett John Deere-brev…

Årets trend i amerikanska teveserier

Depressionen. 30 Rock, The Office och Hank är bara några av serierna där depressionen lämnade sina avtryck.

Årets Wes Anderson ögonblick

Oavgjort mellan två tävlande. Jeff och Pierce, Community, när de framför sin presentation på Senor Changs lektion. Bored to Death, hela serien består av små, små Wes-filmer (vet ej om det är bra eller dåligt…).

Årets överlägset mest överskattade serie

Sons of Anarchy. Jag började titta på första säsongen och i början tänkte jag att det nog kunde bli bra. Det var en skön idé och det är alltid kul att se Ron Perlman, har man medverkat i Förlorade barnens stad och Hellboy så är man kung. Huvudkaraktären är en snygg ung man som tror att skådespel är att prata lite tufft och posa i varje scen, varje bild med honom i skulle kunna sitta på en 80-tals t-shirt, allt som saknas är att han håller ett däck i vardera hand. Ett längre inlägg om varför jag tycker så illa om denna serie kommer vid ett senare tillfälle.

Årets nykomlingar

Better off Ted, Party Down, Men of a Certain Age, Community, Modern Family, Parks and Recreation och Bored to Death. Listan blev lång men det har varit ett bra år.

Årets besvikelse

Säsong två av Dollhouse. Efter ett så ruggigt bra avslut väntade jag mig en häpnadsväckande andra säsong, men säsongen började precis som den första hade gjort, intetsägande.

Mest saknade

Monk. Det är inte många som pratar om Monk längre men jag gillar den, den förmedlar trygghet.

/Jonas